I think that Dereks transformation is quite credible. I think that many of the prisoners see them self in another light and realize some very important things when they are in prison, they have a lot of time over to think. In prison Derek has to go through a lot. He befriends peoples who say they are Nazis, but from his point of wiew they are just lying to them selfs, his way of beeing a nazi is not the same way for them. He gets treated the same way he used to treat people, and he didn't like it. The guy who worked with Derek said some thinks that made him think too. But I think that the biggest reasond why Derek changed was because Sweeney came to him and supported him and offered help. He said if he stop meeting the peoples who had sat him to prison and became a normal civilized national he would help him ouf of prison alive. I think that Derek realized that Sweeney were right, if he wanted to live a good life whit true friends and the most important, his family, he had to stop what he was dooing and start over. I think that's enough because when it's about you family or just someone you care for, you can do almost everything to protect and make them feel good. I feel sympathy for him, he showed us that he willing to change. And if you listend to me, I say that you shouldn't judge peoples for who they where, but for who they are now.

I think Derek is going to be fine, but it won't be easy. But I think that he has made it this far that he don't want to return to the group, I don't even think he would be welcome. He knows that the family is important, and he won't let them go for the crap he was dealing with before. They are going to have a tough time ahead but the family will come closer, mourn together and move on.

It's obviosly no good, hatred begets only hatred. The consequences is that the new born learn stuff about the past, taking there parents views to the next generation and so on. They can't make their own opinion, I don't realize why the younger don't knows better and bring peace. But it's have to come from the booth sides then, they have to show that they want so there will be no embarrassing situations later.

I don't think it's congenital. And I dont belive that the hatred is there for no reasond, it has to grow. It depends on what kind of person you are and what you have done in your life. It's all about experiences and in what environment you grew up in. If you have a lot's of friends or you parents think something speciall about anything, you might amulate that. So you are not born to hate, it is growing from the time you hear your first discussion about something. But I think that you are able to change you thinking, just like Derek did. And there is nothing that says that we are starting to hate something just because we hear it, you can start to hate it when you are an old man and you can change back to not hate it just as fast as you started to hate it.

Jag kliver ur bilen efter att ha åkt från Stockholm cirka en timme tidigare. Jag möts av en luft som jag inte är van vid att andas, den är så ren och så frisk om man jämför med den förorenade och tjocka luften inne i centrala Stockholm. En annan sak jag lägger märke till är att det är så tyst och fridfullt, man hör bara en och annan fågel kvittra mellan träden. Det är vår och ungarna börjar kläckas och ska snart lära sig att flyga. Som nu kanske förstått är jag ute i skogen, just nu vid en liten stuga med röd fasad och vita knutar. Men inte vilken stuga som helst, utan Annika Anderssons stuga.

Flydde storstadsstressen
"Jag flyttade ut hit för att få tid för mig själv och inte behöva stressa så mycket, bara ta dagen som den kommer", säger Annika med ett lugn i rösten medans hon tar en klunk av sitt kaneldoftande te. Vi sitter just nu i hennes kök och fikar, det är lantligt inrett med mycket vitt och rosa, mitt på det slitna bordet vi sitter vid står det en liten vas med några enstaka vitsippor i. "Jag älskar att bo här ute, jag har en jättetrevlig granne, bor bara några meter från mina hästar och jag har mina hundar inne i huset, det var kärlek vid första ögonkastet", säger hon när vi pratar om varför hon flyttade ut till landet. Annika var tidigare konstnär och hade mycket utställningar, främst i Stockholm eftersom att hon bodde där med sina två barn och sin man. När barnen flyttade hemifrån skilde hon sig från sin man och flytadde ut hit. "Det var en ren slump att jag hamnade här, jag har en favoritbutik här som hette Butiken på Landet som jag var och handlade i, och så såg jag ett litet torp. Jag åkte och tittade på det och blev helt förälskad, det visade sig vara till salu så jag tvekade inte en sekund utan köpte det direkt", skrattar hon och drar fingrarna genom det mellanblonda håret innan hon fortsätter: "Visst behövde huset renoveras, men då hade jag någonting att göra i början, och min dröm har alltid varit att ha en stuga som man får fixa och inreda i gammal lantlig stil." Annika köpte den mesta av inredningen från Butiken på Landet, då hon såg en skylt med texten Personal Sökes, "Jag trodde inte mina ögon, jag gick och pratade med damen som ägde butiken, jag kände ju henne lite flyktigt sen tidigare inköp från butiken och jag hade alltid gillat henne. Hon sa att hon började bli gammal och ville ha någon som kunde hjälpa henne med butiken. Jag ville mer än gärna ställa upp på det, så jag fick jobbet ganska snabbt." Annikas alltid glittrande ögon fick plötsligt ett sorgset uttryck, "hon gick bort för ett halvår sen, hon hade blivit som en extra mamma för mig och jag tog hand om henne in i det sista eftersom att hennes barn aldrig kom och hälsade på och hennes man var död sen flera år tillbaka. Det var en jobbig tid, men eftersom att hon skrev över butiken på mig så var jag tvungen att hålla huvudet högt och sköta om den." Klockan slår 12 och Annika fyller på min kaffekopp, hon spiller lite på bordet men skrattar bort det, som hon gör med det mesta, "mina vänner har nog inte sett mig riktigt seriös många gånger, jag är väldigt sprallig som person". Hon ställer sig upp för att hämta en trasa, hon behöver inte ens ducka för den låga balken över vedspisen eftersom att hon är så kort. Hon skrattar än en gång och vänder sig om och börjar berätta om en gång då hon var ute i byn en regnig dag för att köpa mjölk, "Jag gick förbi alla barnen som satt och såg ut att ha jättetråkigt, jag tyckte synd om dem eftersom att regnet öste ner. Jag ville göra dem på bättre humör, så jag gick till en vattenpöl i närheten och började hoppa i den så att leran stänkte upp på min vita klänning, alla barnen började skratta och det tog inte lång tid innan jag stod och hoppade tillsammans med 5-6 stycken andra barn, jag kan vara så omogen och barnslig ibland" Annika skrattar ett klingande skratt och torkar sig sedan under ögonen, hon förklarar att hon har väldigt lätt att skratta, och från skratt så är det inte långt till gråt säger hon medans hon torkar ögonen igen. Man ser på Annika att hon är en riktig livsnjutare, det finns spår av det i hela hennes ansikte i form av skrattrynkor och liknande.

Känner sig inte ensam
På frågan om det inte kan vara ensamt svarar Annika efter en kort betänketid "Ensamt? Nej det skulle jag inte kunna säga. Jag har många vänner som brukar komma och hälsa på, och mina barn och barnbarn kommer nästan varje helg och leker med hundarna och rider på mina hästar." Hon ler nöjt och kollar på ett spindelnät i hörnet av rummet, hon berättar att hon haft det där länge, hon ser det som en del av inredningen och eftersom att hon hört att spindlar ger tur så är det bara en bonus att det är vackert också. Jag frågar henne vad hon gör en ledig dag om hon inte är ute med hundarna, "Jag brukar måla då, jag målar som bäst när jag är ensam och med ett glas fransk rött vin, helst någonting i stil av druvan Gamay." Hon pekar på en hylla bakom sig och visar stolt upp en hylla fylld med viner. "Jag älskar vin, alla viner har sin maträtt som jag brukar säga, haha". Tiden har verkligen sprungit iväg och det är dags för mig att bege mig hemåt igen, Annika följer med mig ut till bilen. I trädgården stannar hon och visar sin rabatt, "Jag har precis börjat odla lite olika saker här, jag har tagit ut vinterblommorna precis och lagt i vårens växter." Vi pratar en liten stund till, det är så svårt att ta farväl av Annika, som står på den lilla trappan vid dörren, hennes gröna ögon lyser och hennes smala läppar formar med ett leende orden: "Tack för idag". Precis innan jag sätter mig i bilen tar jag ett extra djupt andetag och bara njuter av tystnaden innan jag beger mig av tillbaka till våran underbara och livliga huvudstad, Stockholm.

Så sagolikt vacker, helt magisk. Hans bruna hår som föll så perfekt över hans blåa, gnistrande ögon. Hans leende, så gulligt, och det bubblade i hela kroppen när såg att han kollade på mig och när jag hörde honom skratta. Jag kan säga, utan att tveka en sekund, att jag aldrig i hela mitt liv hade sett någonting vackrare! Han gick sakta emot mig, mitt hjärta stod stilla, jag ville röra mig men jag var som fastfrusen. Hans kropp var, precis som allt annat på honom, perfekt. Jag såg att han kollade på mig och log, det var mig han var på väg till. Jag höll andan och jag kände hur paniken växte inom mig. Men jag blev lugn när han tog mig i sin famn, inför alla i skolan, och kysste mig. Jag kände mig utvald, speciell och jag visste på något konstigt sätt att han var stolt över mig och ville visa upp mig. Jag kunde inte förstå allting, det måste vara en dröm, jag...

• Tove, vakna!! Du kommer för sent till skolan, skynda dig!

  Jag öppnade långsamt ögonen och i ren besvikelse så insåg jag att det var en dröm, och att var i Stockholm. Jag hade önskat att det var en dröm, det är nämligen såhär att vi flyttade från Malmö i förra veckan och nu är det första dagen i skolan. Det är en stor förändring med nya kompisar, lärare och miljöer. Jag satte mig upp och klädde på mig ett par ljusa jeans och ett vitt linne, jag gick ut i badrummet och kände en rysning längs hela ryggen. Jag gick tillbaka in i rummet och satte på mig en svart stickad kofta också, sen gick jag tillbaka och borstade håret i badrummet. Jag betraktade mig en bra stund, min finne som jag hade i pannan igår, hade lyckligtvis, blivit mindre och var inte lika skrikande röd längre. Jag satte upp mitt långa, bruna hår i en hästsvans och målade på lite mascara. Min mamma säger alltid att jag inte behöver sminka mig alls, och det har hon rätt i, för jag har väldigt mörka ögonfransar och bryn naturligt, och min hy är för det mesta helt slät och fin. Jag slet mig från min trötta spegelbild och gick ner i köket. Mamma var tydligen på väldigt bra humör, för hon hade musik på och hade gjort frukost åt mig. Jag satte mig tacksamt ner och började äta min fil.

• Är det någonting speciellt idag mamma? Frågade jag och kollade nyfiket på henne.

• Nej, det skulle jag inte påstå, svarade hon, men jag såg på henne att hon inte kunde hålla sig, så efter ett tag så tillade hon:

• Jag fick jobbet på blomsteraffären! Hela mamma sken upp som en sol, och jag kunde inte låta bli att le. Jag ställde mig upp och gav henne en kram, som ett sätt att säga grattis. Jag satte mig sedan och åt upp min frukost, medan mamma berättade mer om sitt jobb. Sedan begav jag mig ut i den friska vårluften.

Väl vid skolan visste jag inte vart jag skulle gå. Jag måste ha sätt väldigt vilsen ut, för det kom fram en kille som såg ut att vara i min ålder och frågade om jag behövde hjälp med någonting, han var finnig och luktade lite illa, men jag var tacksam för hans hjälp, så jag bad honom visa mig vart sal B9 låg, och han var väldigt hjälpsam och tog mig dit. Jag klev in och satte mig vid en ledig bänk i mitten av klassrummet, jag ville inte vara för högljudd, men jag ville heller inte att folk skulle tro att jag var en tönt som tippade på tå hela tiden. Jag var mig själv helt enkelt, eller så mycket som det gick. Jag tog upp min mobil och började spela, men det behövde jag inte sysselsätta mig med länge, för efter bara några minuter kom en ganska ung och välvårdad kille in i klassrummet och presenterade sig som Johan, våran lärare, eller handledare som man säger på den här skolan. Jag och två andra personer, en kille och en tjej, fick presentera oss för vi var tydligen de enda nya. Men jag tror inte att det är så vanligt att hoppa in i en ny klass precis efter sportlovet. Sedan fortsatte han med att prata om de närmsta veckorna, vad som skulle hända och vad vi skulle arbeta med. Jag lyssnade lite på måfå, men lektionen var inte så lång och efter ett tag blev det rast och jag gick och satte mig i cafeterian.

Jag köpte en latte och satte mig vid ett bord och började läsa en bok som jag fick av min mamma när jag fyllde 17 år. Jag hade precis slagit upp boken och läst ett par rader då jag märker att någon sätter sig vid mitt bord, jag kollar upp från boken och ser att det är Johan, jag känner att en doft av kanel fyller mina näsborrar och jag blir med ens lugn i hela kroppen.

• Hur känns det? Första dagen och allting, måste vara ganska nervöst att komma från Malmö och börja i en skola i Stockholm och i en klass mitt i terminen? Johan pladdrade på ganska rejält och jag hade svårt att förstå vad han sa, allting var ganska osammanhängande. Jag tänkte att det nog var han som var nervös, men jag visste inte varför. Jag tycker att det är så jobbigt med pressade och pinsamma situationer.

• Eh, jo.. Började jag lite osäkert. Det är väl ingenting speciellt än så länge, men jag har lite svårt att förstå vad ni säger ibland sa jag och skrattade lite, och jag har hört att om man inleder med ett skämt så blir man ihågkommen som en rolig och lättsam person, såvida man inte drar ett riktigt dåligt skämt, då får det nog motsatt effekt. Och jag tror att det fungerade, för han kollade lite forskande på mig först men sen sprack hans ansikte upp i ett stort leende. Han hade ganska raka och vita tänder, och hans leende var ganska fint också, men det var ingenting som jag la så mycket energi på. Jag var bara tvungen att fråga hur gammal han var och till min förvåning så svarade han:

• Jag är 27 år, jag har börjat här ganska nyligen. Jag är precis klar med min utbildning. Han påpekade också att han kände sig mer som en elev än som en lärare eftersom att han var närmare i ålder till eleverna än till lärarna. Jag tänkte efter ett tag, jag visste inte att man kunde vara så ung och ända redan jobba på en gymnasieskola. Men vad kunde jag förvänta mig, han ser ju inte ut att vara en dag över 30 ändå. Vi började prata om det ena och det andra, jag hade riktigt trevligt faktiskt. När han sträckte på sig eller gjorde lite större rörelser så fylldes mina näsborrar återigen med den där ljuva doften av kanel. Jag tänkte att han antagligen hade rullat i kanel, vilket inte var så troligt, eller så hade han bara en väldigt speciell parfym som jag aldrig känt förut. Rätt som det var så kollade han ner på sin klocka och beklagade sig över att vi skulle gå till lektionen. Eftersom att jag hade Engelska så gjorde vi sällskap till klassrummet, Johan undervisade nämligen i Engelska, Svenska, SO och musik. En väldigt konstig blandning, tyckte jag, men han verkade väldigt insatt i varje ämne skulle jag snart få uppleva. De närmaste veckorna hände det ingenting speciellt, Johan visade mig runt i hela skolan, så bara efter en vecka så hittade jag överallt. Vi blev riktigt goda vänner, det kändes inte som att det var min lärare, utan som en kompis som man bara träffade i skolan förstås. Jag satt ofta i cafeterian på rasterna och läste min bok, och ofta så brukade Johan komma förbi och säga hej, ibland sätta sig ner och prata om hur det gick med skolan och kollade så att allting var bra med mig. Men ibland så pratade vi om lite mer personliga saker, såsom vart jag bodde, varför vi flyttade och det kändes konstigt till en början. Men efter ett tag så var det bara personliga saker som vi pratade om, som favoritfilm, musiksmak, barndomsminnen och så vidare. Det kändes tryggt, jag kände att han brydde sig, jag kände mig liksom utvald och speciell. Jag hade inte direkt varit mobbad tidigare, absolut inte, men jag har aldrig haft så här bra kontakt med, framför allt inte, en lärare. Visst hade jag andra att prata med i skolan och så, men om jag fick välja så skulle jag träffa Johan hela tiden. Jag gillade hans lektioner också, jag var inte så förtjust i Engelska egentligen, men hans lektioner, alla hans lektioner, var så inspirerande och man såg i hans ögon att han älskade det han gjorde, och det gjorde honom ännu mer speciell. Men en dag så kom vi in på min familj, och det är ett ganska känsligt ämne för mig. Men jag hade ett förtroende för honom, så jag berättade lite, men långt ifrån allt. Min pappa var nämligen alkoholist, och han behandlade inte mig och min mamma värdigt när han hade druckit, så en dag fick vi nog och flyttade till Stockholm. Det är väldigt mycket blandade känslor eftersom att det hände så pass nyligen så är det jobbigt att prata om och jag älskar ju min pappa över allt annat, när han är nykter vill säga. Johan satt tyst ett tag och bara kollade på mig, jag undrade för ett ögonblick om jag sagt för mycket, han kanske inte ville ha det på sina axlar för det är ingenting som är lätt att bära. Men efter ett tag så lutade han sig fram och tog min hand, det kändes som att hans bruna ögon borrade sig in i min själ och som så många gånger förr fylldes hela jag med kaneldoften.

I klassrummet, när jag hade lektion med Johan kände jag att jag fastnade med blicken lite då och då. Jag kom av mig i det han talade om, även fast hans lektioner brukar vara så fängslande, men jag satt och kollade på Johan utan att tänka på någonting speciellt, men jag la märke till att han använde väldigt mjuka rörelser när han pratade och hans kroppsspråk var säkert och avslappnat. Men så hoppade jag till när jag plötsligt kände en hand på axeln, det var en ganska kortvuxen tjej med kraftig kroppsbyggnad som stod framför mig med en lapp i handen. Hon räckte den till mig och jag öppnade den förväntansfullt. Jag vecklade upp lappen, som var ganska skrynklig eller snarare väldigt slarvigt hopvikt. Mitt på den lilla pappersbiten stod det ett nummer, det var ett mobilnummer, jag kollade frågande runt om på min klass, alla satt som fast i sina böcker. Jag kollade framåt igen mot Johan, och han log ett snett leende, ganska diskret, men tillräckligt för att jag skulle upptäcka att det inte var vilket leende som helst. Jag såg att han mimade ”Ring om du behöver någonting”, jag tror att de flesta skulle bli lite misstänksamma om de fick en sådan lapp av sin lärare, men jag visste att det var i all välmening och det kändes skönt att veta att han fanns där, jag antog att jag aldrig skulle behöva använda det men det kändes ändå skönt att ha.

När jag stod och väntade på bussen på väg hem efter skolan tog jag upp lappen och kollade på den, det kändes heligt att ha det i fickan, som om att jag betydde extra mycket för honom. I ögonvrån såg jag en gestalt närma sig, den var bekant och jag kände en doft av kanel. Jag gick och hälsade, vi pratade en stund och sen kom den svåraste frågan av dem alla hittills:

• Vill du följa med hem till mig en snabbis, ingenting speciellt jag vill bara visa dig en sak.

Jag tvekade en sekund, men jag kunde ju inte motstå honom, det var någonting som jag inte kunde sätta fingret på, så jag sa ja och inte långt senare var vi hemma hos honom.

Jag hade förväntat mig att han skulle bo väldigt trångt och ha stökigt, men han hade det riktigt fint och städat, högt i tak och ljusa utrymmen. Men när jag går in i köket slår min kropp om, från att ha en behaglig känsla i kroppen till ren ilska. Vid köksbordet sitter en tjej i 35-års åldern kanske, hon är söt, hennes blonda hår når till midjan och hennes blåa ögon tindrar. Hon kollade upp från tidningen hon läste såg förvånat på mig, hon granskade mig från topp till tå, och det gjorde jag med henne också, hon hade ett par svarta byxor och en vit t-shirt. Vi hälsade och jag kände att det blev väldigt stelt, hon presenterade sig som Rebecca och jag mumlade, knappt hörbart, fram mitt namn samtidigt som vi skakade hand, väldigt löst och nonchalant. Jag blev bara surare och surare för varje sekund som gick, och Johan bara stod och tittade på med ett fånigt leende på läpparna. Sen vet jag inte vad som hände, jag klarade inte mer så jag sprang ut i hallen och slet åt mig min jacka sen sprang jag, långt, och jag började gråta vilt och helt okontrollerat. När jag kom till en liten mysig park så satte jag mig på en bänk och andades ordentligt för första gången på, vad det kändes som i alla fall, en evighet. Jag visste inte vad som tog åt mig, jag var väluppfostrad och har absolut inga problem med att träffa nya människor. Det var så många känslor som rörde om i min hjärnan nu, och tårarna bara rann. Efter ett tag så märkte jag att det var mörkt ute, även fast det var vår. Jag kollade upp mot himlen och såg ett stort åskoväder ovan mig, och jag kände sympati med det, jag kände igen mig i molnet som var fyllt med vrede och ilska men samtidigt var dystert och ledsamt. Det började regna, en hel del faktiskt, det tog inte alls lång tid innan jag hade som ett vattenfall i håret, framför ansiktet. Jag satt och grubblade ett tag sen tänkte jag gå hem, men jag kom på att jag inte hade den blekaste aning om vart jag befann mig. Jag kände hur rädslan kom smygande, jag såg ingen människa i närheten och jag ville inte ringa och göra min mamma orolig. Så kom jag på lappen, som hade känts så speciell tidigare idag, den låg kvar i min ficka. Jag tog upp den och slog numret på mobilen, raderade det, men efter ett tag så ringde jag trots allt, och skämdes som en hund när han svarade att han var på väg.

När vi satt i hans bil sa vi inte så mycket, han vred på värmen ordentligt och gav mig en torr filt. Sen åkte vi hem till honom igen, tjejen som tidigare satt vid matbordet fanns det inte ett spår av. Det kändes bra, jag tror att jag skulle skämts för mycket för att kunna träffa henne igen. Han gav mig en för stor tröja och ett par mjukisbyxor som jag kunde byta om till, när jag kom ut från toaletten med de nya, alldeles för stora kläderna hade Johan gjort te och förberett en plats för mig i soffan med duntofflor och en mysig filt. Jag satte mig och kollade på honom, han såg riktigt orolig ut, näst intill rädd. Jag satte mig i soffan och kände mig smickrad över att han hade gjort så mycket för mig. Han rörde lätt vid mig och jag kollade lite blygt på honom, jag tog bort en av hans blonda lockar som hade fallit ner i ansiktet, det var ingenting jag hade planerat att göra, det bara blev så. Det kändes konstigt, som om att jag hade gjort någonting dumt, men jag såg på honom att det inte var någon fara. Vi sa ingenting, vi hade bara utbytt ett fåtal ord sen han kom och hämtade mig, det behövdes liksom inte sägas mycket. Han visste att jag var ledsen och skämdes och jag visste att det inte var någon fara. Han böjde sig fram mot mig och våra läppar möttes i en kyss, den var bra, riktigt bra. Men det var någonting som inte kändes rätt. Så kom jag på det, jag puttade undan honom och han kollade frågande på mig, jag frågade om tjejen som var här tidigare.

• Det är min städerska, han sa det med en oförstående blick och sen gick det upp för honom. Han började le och sen så kysste han mig igen. Jag visste att han hade talat sanning, och om jag skämdes förut så var det ingenting mot vad jag gjorde nu. Kyssen var fantastisk, magisk, sagolik. Jag insåg att jag verkligen var kär, och att Johan besvarade mina känslor, och till och med tog initiativet, var helt otroligt. Jag hade ju inte förstått det annars, alla bitar föll på plats med varför han hade kommit till mig varje rast varför vi hade kollat på varandra på ett sätt som gjorde att de andra eleverna vände sig om och framför allt, varför jag blev så förbannad och sviken när jag såg att det satt en annan tjej i hans kök. Men ingenting av det spelade någon roll, jag ville inte tänka på det. Nu hade våra känslor tagit över och allting gick som en dans på rosor, vi tänkte inte, vi agerade. När jag vaknade dagen därpå satt Johan redan i köket, han hade dukat upp en fin frukost till oss och då kom jag att tänka på min mamma. Jag sprang till mobilen och såg att jag hade missade nummer och ett och annat sms, jag ringde upp henne men det var ingen fara, hon hade varit lite orolig med hon förstod att det var någonting extra då jag aldrig hörde av mig. Jag gick ut och åt frukost med Johan, han hade en mörkblå morgonrock slarvigt över axlarna och hans lockar stod åt alla håll och kanter. Jag log och gick fram och pussade honom på kinden, jag stannade upp och kände på honom lite extra, i håret på hans mjuka kinder och så tog jag hans hand, det var verkligen inte en dröm den här gången, jag kände honom, hans hud värmde mig och jag blev som berusad av hans kaneldoft. Jag slog mig ner och såg att han hade ett konstigt uttryck i ansiktet, han såg ut att tänka mycket. Jag såg på honom att det inte var läge att prata så jag började äta frukosten han gjort till mig.

• Du, jag gillar verkligen dig och så, började han och jag kände hur jag blev helt kall i kroppen, det var någonting som inte stämde. Sedan fortsatte han: - jag skulle vilja satsa på oss, om du vill förstås, men det är nog ingen bra idé att en lärare inleder ett förhållande med en elev. Så.. Han avbröt sig igen, den här gången för att dricka lite juice. Han satte i halsen och han var märkbart mycket nervös, och det smittade av sig. Jag ville bara att han skulle få det överstökat, allt det där med ”du är fin och så, och jag skulle vilja, men det går inte, du förtjänar bättre och det här var en engångsgrej”, jag kände hur jag ville spy, men det behövde jag inte, istället blev jag överlycklig över hans svar: - så jag har kollat lite med min chef och det finns ett ledigt jobb i en annan skola, med bättre lön dessutom. Sen var det punkt, jag fattade inte först och han kollade otåligt på mig med en väldigt busig blick som gjorde att det verkligen gnistade till i hans ögon, och det var så jag fattade. Jag hoppade upp från stolen och drog upp honom och höll om honom som om att han skulle försvinna om jag inte höll hårt. Vi pratade en del om det, och jag var med när han ringde rektorn och sa att han mer än gärna vill ha jobbet.

Den närmaste tiden i skolan var det ju lite svårt att hålla sig borta från varandra, men vi pratade ju fortfarande på rasterna och så, men ingen fick nog reda på att det var väldigt ömsesidigt. Varenda liten blick eller rörelse han gjorde mot mig kändes i hela kroppen. När han bytt till den andra skolan kändes det tomt utan honom, men det var samtidigt skönt att inte behöva hålla inne sina känslor. Jag fick inte killen i mina drömmar, men jag fick min drömkille. Jag älskar Stockholm!

1. Redogör för Charles Darwins utvecklingslära.

Charles Darwins utvecklingslära innebär att alla djur och människor härstammar från några få arter som fanns för mycket länge sen. Alltså, alla kommer ifrån en bakterie som har utvecklats på olika sätt, därför ser vi ut som vi gör idag och djur ser ut som de gör.

2. Förklara vilka två motsatta åsikter som fanns kring utvecklingsläran.

De kristna gillade inte utvecklingsläran eftersom att den inte stämde överrens med det som stod i bibeln, de var antagligen rädda att flera skulle tro på honom än på bibeln. Sedan gillade inte folk att om Darwin hade rätt så härstammade de inte från någonting "finare" än apor och liknande.

3. Vad trodde socialdarwinisterna på?

De trodde att det var djungelns lagar som gällde, även i samhället. Det vill säga att de tyckte att de starkare skulle slå ut de svagare. Många, till exempel Hitler använde socialdarwinismnen som ett försvar till att de vita behandlade svarta med mindre respekt än de vita, eller i Hitlers fall att tyskarna behandlade judar, sigenare, handikappade och tvillingar på ett groteskt sätt.

4. Vad innebär den vetenskpliga metoden?

Den vetenskapliga metoden innebär att man samlar fakta, gör experiment och drar slutsatser kring olika saker och ämnen. Det är tack vare den metoden som vi idag vet hur saker fungerar och varför allting ser ut som det gör. Som det exemplet som tas upp i pappret, varför en giraff har lång hals medans många andra inte har det.

·         Ungdomar

·         HIV/AIDS eller andra könssjukdomar…….

·         Våld…..

·         Förhållanden

·         Oönskade barn……..

·         Otryggt samhälle

Konsekvenserna av prostitution är många. Det största problemet är nog att spridning av könssjukdomar ökar med prostitutionen, fler får diagnosen HIV eller AIDS, och då har de gett sitt liv till någon som ville köpa/sälja sex. Och den sjukdomen sprider sig snabbt och då har livet förändrats drastiskt för många. De som vill ha egna barn kan inte få det osv. Och har man då oskyddat sex så finns det ju självklart en risk att bli gravid. Och det är nog många som inte känner sig redo för det ännu. Så som jag ser det så är de som prostituerade inte redo att ta hand om ett barn eftersom att jag tycker att de knappt kan ta hand om sig själva, speciellt i Sverige där man inte behöver prostituera sig för att överleva. Då skulle dels de oönskade barnen öka och kanske också kriminaliteten. Flera studier som har gjorts visar att barn som haft en otrygg uppväxt löper större risk för att hamna i fel kretsar när de växer upp än de som har en trygg uppväxt, och jag tror inte att man har en bra uppväxt om man har en mamma som är prostituerad och kanske drogberoende, inte vet vem ens egen pappa är och dessutom får en, vad jag tycker, fel bild av hur man ska behandla varandra och hur man ska behandla sex. Sen behöver det givetvis inte vara så att det alltid blir så, för vissa kanske det blir vändpunkten då de slutar upp med prostitution för att ta hand om sitt barn ordentligt. Men det är inte bara smittrisken eller barnlösheten som är viktigt att tänka på, utan också könsroller och jämlikheten. För hur vanligt är det att en tjej köper sex av en kille eller av en annan tjej? Jag har aldrig hört om det. För det mesta är det män som köper sex av kvinnor. Köparna har ett övertag om man jämför med säljarna, de prostituerade jobbar med att göra folk till lags och de utsätter sig själva för stor fara varje gång de säljer sig. De har ingen aning om hur den människan är, det kanske är en mördare eller en som gillar att göra illa folk. Det är lätt att som prostituerad att bli utsatt för våld tror jag, om man inte går med på saker som köparen inte vill göra och mannen i det här fallet får för sig att skada kvinnan så har hon oftast inte en chans fysiskt. Möjligheten finns att de som blir utsatta för våldet inte vågar anmäla händelsen eftersom att de skäms eller inte har tillräckligt med mod för att göra det rätta. Alla vet att sexhandeln finns i Sverige, även fast det inte är lagligt. Och jag tror att det är många som är oroliga, och inte bara över det som jag nämnt tidigare, utan också för att prostitutionen smyger sig längre ner i åldrarna. Det är inte helt främmande idag att en tonåring säljer sin kropp för att få cigaretter, pengar eller sprit. Men de ser det inte som prostitution utan som ett snabbt sätt att få pengar på. De kanske gör det en gång, sen märker de att det inte var så himla illa, för att de hade tur. Men till slut så kommer det att gå illa, de kommer att bli utsatta för saker och deras självförtroende och självkänsla kommer sakta att brytas ner. För jag tvivlar på att det finns en människa idag som håller huvudet högt och är stolt över att hon prostituerar sig. För vissa kanske samvetet säger stopp där, medans andra är så desperata efter saker att de fortsätter att prostituera sig. Och de som prostituerar sig är någons barn och de som köper sex är fullt medvetna om det, är de människorna då redo att sälja sina barn? Om flera skulle tänka så tror jag att folk de som är sexköpare skulle tänka efter en extra gång innan. Men prostitution handlar väldigt ofta om otrohet också, män som är gifta som sviker sina fruar för att gå till en prostituerad. De förlorar sin tillit till varandra vilket ofta leder till skilsmässa. Visst, det är trist. Men jag tycker mest synd om barnen, som ska få reda på att de inte fick den uppväxt som alla förtjänar, men både mamma och pappa, bara för att den ena var otrogen genom att gå till en prostituerad. Det kan inte vara roligt att höra, det är svårt nog när föräldrarna skiljer sig ändå. Prostitution är för det mesta dåligt, men hur skulle det se ut om det inte fanns prostitution? De slutsatser jag kan dra av det här är att det inte är någonting som jag tycker är bra, inte i Sverige i alla fall. Prostitution föder otrygghet och otrygghet föder olycklighet. Sverige ska vara ett lyckligt land, men jag tror att prostitution måste finnas för att allting ska fungera. Fast jag tycker personligen att man borde tillåta både att köpa och sälja sex, eller förbjuda båda. Och tänka på hur man vill bli uppfattad av andra människor, och av andra länder. Vill vi att folk ska tänka på prostitution när de hör Sverige? Jag skulle hellre föreslå att de tänker på älgar och snygga tjejer (haha).

Vilka konsekvenser har prostitution för samhället?

Dels kommer det att bli konsekvenser för samhället, men också för de som köper eller säljer sex. Om jag börjar med konsekvenserna för de som köper sex så är väl det största problemet att de utför en brottslig handling. De riskerar böter eller fängelsestraff. Om de har ett förhållande och en familj kan det uppstå problem mellan dem. De blir vaksamma och otrygga, som leder till att man blir olycklig. Och av många olyckliga människor skapas ett olyckligt samhälle. De som säljer sex kommer säkert att få problem med sin självkänsla och självrespekt. Jag tror inte att någon säljer sin kropp frivilligt, även fast det är många som påstår att det inte är några problem för dem så tror jag att de innerst inne mår dåligt över det. I Sverige förstår jag inte riktigt varför man gör det, om man inte kan få ett jobb så har man rätt till bidrag så att man kan överleva. I andra länder förstår jag däremot att det kan bli så. Den mesta av prostitutionen i världen är så kallad nödprostitution, det vill säga att de som prostituera sig gör det för att de är mycket fattiga och att det är ända utvägen för att försörja sin familj. De har heller inte så stor vetskap om andra alternativ och tar det som är ”närmast”, för det finns alltid folk som vill gå till prostituerade. Om vi nu leker lite med tanken och säger att Sverige skulle bli ett land med mycket prostituerade, då skulle det bli drastiska följder för samhället. Dels så skulle det bli många oönskade barn som föddes, alla kanske inte är redo att ta det steget att behålla barnet, men det kanske är för sent att göra abort eller de kanske inte vågar för att de skäms. När det barnet växer upp då med en prostituerad, och kanske drogberoende mamma, får han/hon en otrygg uppväxt. Och studier har visat att barn som haft en otrygg uppväxt där föräldrarna inte varit närvarande eller brytt sig tillräckligt mycket löper större risk att hamna i fel kretsar och bli kriminella, för att söka bekräftelse och känna en tillhörighet till någonting. Det betyder att Sveriges brottslighet skulle öka och vi skulle bli ett otryggare land. Men man får heller inte glömma att det finns en stor risk för spridning av olika könssjukdomar vid prostitution, så som HIV och AIDS som leder till döden. Och hur skulle omvärlden se på Sverige om prostitutionen ökade? Alla har vi ju en bild av varje land, som när jag tänker Italien tänker jag på god mat, maffia och fotboll. När jag tänker på Thailand tänker jag snälla människor, vackra stränder och prostitution. Jag som svensk skulle inte vilka bli kopplad till det senare alternativet. För jag ser inte Sverige som ett smutsigt land med okontrollerad prostitution, men om man ser till en som är i de kretsarna så kanske de har en helt annan uppfattning. Alla har olika åsikter om allting, men jag tror personligen att de flesta tycker att Sverige är ett bra land och att de inte tänker på prostitution. Och det ska mycket till för att man ska tänka på det om man skulle få beskriva Sverige med 3 ord. För både Tyskland och Holland har en massa prostitution, men lagligt. Jag hade inte en aning om det förrän jag läste på lite om ämnet. Det blir ju mer uppmärksammat om det är olagligt, så är det ju bara. Jag tror att de flesta tycker att det är fel att prostituera sig om man har ett val, men det är ju lagen som bestämmer om det ska vara rätt eller fel. Så varför är det förbjudet att köpa sex i Sverige? Om man skulle göra det lagligt men under kontrollerade former, så tror jag verkligen att det skulle fungera. Med regelbundna läkarbesök, krav att vara drogfri och viss övervakning så att ingen råkar illa eller gör någonting mot sin egen vilja.

INTERVJU

Tycker du att det är fel att prostituera sig?

1. Ja, för det verkar som att det skulle vara den sista utvägen. Det vill säga att man någonstans borde ha kunnat klara sitt uppehälle på ett annat sätt än att sälja sin kropp.

2. Ja jag tycker att det är fel, men jag har samtidigt förståelse för att de gör de i andra kulturer. Det är fel för att man ta betalt för någonting som ska vara vackert, man lägger sitt liv i någon annans händer. I andra länder kanske man kommer från fattiga familjer, man kan ingenting och det ända utvägen är att prostituera sig för att försörja sin familj. Jag samtycker inte men jag har som sagt en viss förståelse för varför det bli så. Men i Sverige behöver man inte göra det, här har man alltid ett val.  

3. Hm, ja tveksamt. Jag tror att det måste finnas. Jag tror att det är ett nödvändigt ont, om det inte hade funnits hade säkert vissa som köpte sex gått och våldtagit istället. Det är ju världens äldsta yrke att prostituera sig säger de. Det är ju synd att det ska behöva finnas om man säger så.

Tycker du att det borde vara lagligt att prostituera sig?

1.  Ja, jag tycker att det ska finnas den möjligheten. För att stävja den olagliga prostitutionen eller den nuvarande prostitutionen som är skapad av missär och utan kontroll. Om det ska finnas någon jämlikhet och kontroll så borde det finnas statliga bordeller för båda könen, där både köpare och säljare är drogfria så att de väljer den vägen.  

2. Lagligt? Nej, det tycker jag inte. Det är som att säga att det är okej, och det tycker jag inte att det är. Man sätter sig själv i en dålig situation och det är nervärderande. Sen finns det vissa som gör det även fast de inte behöver, för att de tycker att det är roligt. Men jag antar att vi inte pratar om dem.

3. Gud så svårt, ja eftersom att det alltid kommer att finnas så borde det vara lagligt under kontrollerade former. Som regelbundna läkarbesök, drogtest och de säljande ska inte behöva råka ut för våld.

 Tror du att det finns en risk av spridning av könssjukdomar vid prostitution?

1. Ja, det tror jag definitivt.

2. Absolut! Definitivt, det tror jag alldeles säkert.

3. Absolut, ja!

Person 1: 48-årig man.

Person 2: 40-årig kvinna.

Person 3: 44-årig kvinna.

Peter and Jasmine

Once upon a time, there was a guy named Peter, he lived with his family in a big house in the upper class neighborhood. They had a dog and a Volvo. Peter’s best friend was Amir, they were classmates and socialized every day after school. Amir was born in Sweden but his parents were from Iraq, so he was Muslim. He lived with his parents and his sister in a little apartment in the lower class neighborhood.

First day at school after the summer, Peter had gone to his family’s house in Spain over the summer so he was excited to meet all of his friends, especially Amir. He had a lot of things to tell him. He was on his way to school when he saw a beautiful girl his own age. She had a nice body and long dark hair. They made eye contact and everything just stopped. It was something familiar about her, but he didn’t know why. He dropped his thoughts when he saw Amir, he ran over to him and said hello. They went to the class together.  As usual the day started with a call. Peter listened carefully when they called the beautiful girls name. “Jasmine al Said.” It couldn´t be right. Amir´s last name was al Said. That meat it was his sister. He didn´t recognize her at all. Peter had always thought that Jasmine was cute, but this was something else. She had grown to a women, she looked more like a goddess than his best friend’s younger sister. He couldn´t take his eyes of her.
After school Peter and Amir went to Amir’s, as they used to. But this time was it not only because he wanted to see Amir, he also wanted to see Jasmine. Home at the al Said family it looked like any Swedish home, except of the religious paintings, signs and statues which were spread out in the apartment. Peter and Amir made a sandwich and went to Amir´s room while they were talking about their summers. Amir had played soccer with the neighbors every day. Suddenly Peter picked up a little bag from his pocket. It looked like spices, but both of them knew what it was. Amir looked skeptical, it didn´t look like he wanted to do it. Peter explained that all of the kids in their age were doing the same things, and he assured Amir that it was good stuff he bought from Spain. Amir said okay and they rolled it and started smoking. After a while Amir was sleeping. Peter was so stoned he felt immortal. He went to Jasmines door and knocked. The door opened and there she was, the most beautiful girl on earth. They started to kiss each other even though they shouldn’t. But they did more stupid things that night. Morning came and Peter started to walk home. He was happy for the first time, he was in love for real. But he wasn´t thinking of that what they did was inconceivable, he had forgotten that a Swede couldn’t be with an Arab.

A few weeks later he and Amir were sitting in the recreation center and a guy came and talked to Amir. He came back and looked angry. He asked Peter if it was true. He pretended to not understand but said the truth after a while.

That night Amir had anxiety, he knew what he had to do, it was a part of his culture. But at the same time he knew that he weren´t able to do it. He thought about the bag in his drawer and got an idea. He took it and went to Jasmine´s room. He forced her to smoke, wrote a letter and took her out in the woods. The letter said:

“Dear sister, I know what you did with Peter and I’m disappointed at you. You know what I have to do, I have to kill you and you know it´s no easy thing to do. I can´t so I’m going to do this my way. I will tell everyone at home that you are gone, and you will never show up again. I put all my money in the envelope, you have to live your life somewhere else. Do not come back, then I’m the one who gets killed. I love you. / Amir”

He couldn’t sleep, he was wondering if he was doing the right thing. He prayed one, two and three times that night. He prayed for forgiveness. He was also thinking of Peter. What would he say or do? He had to tell him. He sent a text:

“Jasmine is fine, I think you know where she is if you want to find her. Listen to what she has to say and make a decision. I am doing this for you, good luck!”

Peter woke up when he got the text. He read it, hurried up, took some clothes and ran to the lake in the wood. He understood immediately what place Amir was talking about in the message. Every time something was wrong they met at a little lake in the woods. When he saw Jasmine laying in the grass he felt happiness. He ran faster and sat down beside her. She was so cold, and she didn´t breath. Peter´s heart broke as he thought she had killed herself because of him. He regretted everything. A life without Jasmine is not worth to live, he thought. He kissed her cheek before he jumped into the lake and drowned himself.

When Jasmine woke up she read the letter. Tears started to fall from both of her eyes. Suddenly she saw something in the lake. It was a body. She saw that it was Peter and she understood what had happened. She started to cry even more and she jumped into the cold water and hugged Peter´s dead body. She was next to him for 5 minutes before she made up her mind. She wanted to follow her heart. She couldn´t return home, she had nowhere to be. But she knew that Peter would always love her. She wanted him so bad, she didn´t care if it was on earth or in heaven, she had nothing to lose, and Peter was the love of her life.

When Amir looked at his cell phone the next day he saw a text from Jasmine. He ran to his room and read it. It said:

“For never was a story of more woe, than this of Jasmine and her Peter”.

November 21, René François-Ghislain Magritte is born in Lessines, Hainaut (Belgium).
Adeline Magritte with her son René, 1899

1912

1913

Meets his future wife, Georgette Berger.
René et Georgette Magritte, 1920

1914

1918

1921

1922

	June 28. Marries Georgette Berger. Works as graphic artist. He mainly draws motifs for wall-paper. He is deeply affected by "Song of love" by Giorgio de Chirico.
Song of love, 1922, Giorgio de Chirico

1923

1926

1927

1928

1929

1937

1940

1943

1947

1948

1952

1953

Murals for the casino at Knokke-le-Zoute.
Casino of Knokke-le-Zoute (Belgium)

1960

	Visit to André Breton in Paris. Meeting with Marcel Duchamp, Max Ernst and Man Ray.
René Magritte, Marcel Duchamp Max Ernst and Man Ray (Paris, 1960)

1965

1966

1967

15 August 1967, René Magritte dies.

Solenergi är vår mest lovande energikälla. Man sparar en hel del pengar på det i längden eftersom att man kan ha den länge och den är 100% återvinningsbar vilket gör att
det är de mest miljövänliga alternativet.

Med hjälp av solceller och solfångare kan vi ta vara på de delar av den energi och värme vi får från solen. I solstrålarna finns en massa energi. Den energin och värmen är nödvändig för att vi ska kunna leva på jorden. Solens energi är svår att fånga och vi har ännu inte kommit på hur det ska gå till i stor skala. Men med hjälp av solceller kan vi ta
vara på lite. Det finns solceller och solfånfare. Solceller omvandlar solstrålarnas energi till elektricitet. miniräknare drivs oftast av solceller. Den vanligaste typen av solceller är kristallina solceller men det finns även tunnfilmssolceller, men de är inte lika användbara då de inte fångar upp och skapar lika mycket energi som de solcellerna som innehåller
kisel. En kiselsolcell består av en tunn skiva av ett halvledarmaterial med kontakter på fram- och baksidan. när solstrålarna (ljuset) träffar solcellen polariseras den så att framsidan blir negativt - och baksidan positivt laddad. metallkontakterna på fram- och baksidan tar upp laddningen i form av elektrisk ström. de ger bara 0.5 volt så man
behöver ca 30-36 stycken för att få energi till ett 12 volts batteri t.ex.

Idag är det bara ett tusental hushåll i sverige som får sin energi från solen, just för att det är ganska dyrt än så länge och vi behöver som mest el när solen inte lyser. på vintern måste vi hålla värmen och vi vill gärna ha det ljust, och då fungerar det inte att använda solen eftersom att den bara lyser några timmar om dagen. det är därför vanligt
att man kombinerar med andra medel, t.ex värmepump eller el- eller oljepanna.
solfångare ger värme till luften och värmer också upp vatten. det finns runt 15000 stycken solvärmesystem i sverige. det är vanligast på mindre hus men förekommer också på flerfamiljshus, utomhusbad, idrottsplatser och campinganläggningar. det blir allt vanligare med solfångare och de ökar med ca 2000 om året.ett solvärmesystem består i stort sätt av solfångare, cirkulationspump, varmvattenberedare eller ackumulatortank och styr-utrustning. det är ingenting komplicerat. det är få rörliga delar och den sköter sig i princip av sig själv. men det kan vara bra att kolla värmeberedaren en gång om året. både solceller och solfångare är miljövänliga och tillverkade i återvinningsbara material. de släpper inte ut några farliga gaser och stör inte djur- eller växtlivet.
det är vanligt att man får garanti på 10-15 år, det finns fortfarande solfångare som fortfarande fungerar sen 1970-talet, så man behöver inte byta ofta. det är ganska dyrt att fixa anläggningen. men när den väl är på plats och betalad så sparar man en hel del pengar i längden och man behöver inte oroa sig för att el-priserna ska höjas. man kan dock inte förlita sig helt och hållet på solens energi, solen skiner ju som sagt inte året om. det kan därför vara bra att ha ett andra alternativ (tex en pelletpanna)
om man ska använda solceller och solfångare till sitt permanenta hushåll. man kan ju inte sätta på solvärmesystemet om det inte finns tillräckligt med solinstrålning eller lagrad värme i systemet, ackumulatortanken eller varmvattenberedaren.

Kina står för 75% av världsmarknaden av solfångare. europa ligger också bra till, främst tyskland följt av sypern, grekland och österrike. de övriga länderna är lite efter men det utvecklas hela tiden, så de är förhoppningsvis ikapp snart.
i länder där solen lyser mycket året om är solceller ett jättebra alternativ, speciellt om det är dyrt med el och de inte är beroende av det dygnet runt. som Asha som bor i Indien, långt ut på landet är en av dem som har stor nytta av solceller. hon har en lampa med solceller och med hjälp av den lär hon sig läsa och skriva med. 

Det är väldigt dyrt att skaffa anläggningar som omvandlar solens strålar till el. Det är inte många som har råd med det, därför är det inte så stort ännu. Det är inte den ända nackdelen med solenergi. Ackumulatortanken kräver mycket utrymme och om man ska ha solfångare på taket så är det inte alltid måtten och lutningen stämmer. Så antingen så har man samma lutning som taket (vilket i det här fallet ger minskad effekt) eller så bygger man om taket. Vissa människor upplever den visuella faktorn negativ.

Det bästa med solenergi är att det är helt miljövänligt. den släpper inte ut en massa onödiga gifter, ger inget avfall, ger ingen extra värme till atmosfären och förbrukar inte några
resurser från jorden. För ett hållbart samhälle.
.

Jamaica

When you hear Jamaica most people think of a paradise full of harmony, reggae, clear blue waters and long white beaches. But it is much more than that. I promise that you have learned at least one new thing about Jamaica, after reading this.

Jamaica has an area of 1000 km2 and is thus the largest English-speaking Caribbean island, with 2,758,124 inhabitants. 25-30% of the population live in the capital Kingston, which lies along the southern coast. Kingston is the country's largest city. All speak English in Jamaica, they speak with a vague accent and it can be difficult to understand what they say, they have very own words and slang.

During the 1500's until 1720 the pirates had its stronghold on the island, mainly refuge Port Royal, where the movie "Pirates of Caribbean" with Johnny Depp, Orlando Bloom and Keira Knightley have been recorded. The country was then called "Santiago" and was a Spanish colony until 1655 when the British took over and was called "the British colony of Jamaica." The country became independent in 1962, but still belongs to England with Queen Elizabeth II. Most of the country have African origin, and many are descendants of the slaves who were transported to the island to work on the large sugar cane plantations. But there are also many people from such India, China and Ireland.

In Jamaica there is a very unusual religion known Rastafarian. Haile Selassie is a role model for all Rastafarian. He was Emperor of Ethiopia and the national flag has the colors green, yellow and red Rastafarian which has also. Rastafarian do not believe that God (Jah) is in heaven but here on earth, a small part of Jah is in every person (Africans). And every rasta Pharisees goal is to find within themselves jah.
As a Rastafarian you do not eat meat, do not drink alcohol and do not stress. Most of them have also rasta braids. The religion is part of the
to smoke cannabis, which is not lawful, but it serves much of it. It is more a part of their culture, only 9% of the population who have Rastafarian faith. The Jamaicans are Christians & Protestants.

Jamaica is a constitutional monarchy and has several parties, as in Sweden. The major parties are "Jamaica Labour Party (JLM) and" People's National Party (PNP). In 2004, JLM lost power to the PNP, which today is led by the strong and independent woman, Portia Simpson-Miller.

Famous people from Jamaica are:
Marcus Garvey, Bob Marley, Elephant Man, Sean Paul, Usain Bolt, Delloreen Ennis-London, Veronica Campbell-Brown, Brigitte Foster-Hylton and Asafa Powell, just to name a few.
The latter is in sports, most athletes. Jamaica is a great sport, the most popular sports are cricket, football, athletics and horse racing.


Bob Marley


Delloreen Ennis-London


Usain Bolt


Portia Simpson-Miller


Jamaicas flagga


Karta Jamaica.

Solenergi är våran mest lovande energikälla. Man sparar en hel del pengar på det i längden eftersom att man kan ha den länge och den är 100% återvinningsbar vilket gör att
det är de mest miljövänliga alternativet.

Med hjälp av solceller och solfångare kan vi ta vara på de delar av den energin och värme vi får från solen. I solstrålarna finns en massa energi. Den energin och värmen är
nödvändig för att vi ska kunna leva på jorden. Solens energi är svår att fånga och vi har ännu inte kommit på hur det ska gå till i stor skala. Men med hjälp av solceller kan vi ta
vara på lite. Det finns solceller och solfånfare. Solceller omvandlar solstrålarnas energi till elektricitet. miniräknare drivs oftast av solceller. Den vanligaste typen av solceller är
kristallina solceller men det finns även tunnfilmssolceller, men de är inte lika användbara då de inte fångar upp och skapar lika mycket energi som de solcellerna som innehåller
kisel. En kiselsolcell består av en tunn skiva av ett halvledarmaterial med kontakter på fram- och baksidan. när solstrålningen (ljuset) träffar solcellen polariseras den så att
framsidan blir negativt - och baksidan positivt laddad. metallkontakterna på fram- och baksidan tar upp laddningen i form av elektrisk ström. de ger bara 0.5 volt så man
behöver ca 30-36 stycken för att få energi till ett 12 volts batteri t.ex.
Idag är det bara ett tusental hushåll i sverige som får sin energi från solen, just för att det är ganska dyrt än så länge och vi behöver som mest el när solen inte lyser.
på vintern måste vi hålla värmen och vi vill gärna ha det ljust, och då fungerar det inte att använda solen eftersom att den bara lyser några timmar om dagen. det är därför vanligt
att man kombinerar med andra medel, t.ex värmepump eller el- eller oljepanna.
solfångare ger värme till luften och värmer också upp vatten. det finns runt 15000 stycken solvärmesystem i sverige. det är vanligast på mindre hus men förekommer också på
flerfamiljshus, utomhusbad, idrottsplatser och campinganläggningar. det blir allt vanligare med solfångare och de ökar med ca 2000 om året.
ett solvärmesystem består i stort sätt av solfångare, cirkulationspump, varmvattenberedare eller ackumulatortank och styr-utrustning. det är ingenting komplicerat. det är få
rörliga delar och den sköter sig i princip av sig själv. men det kan vara bra att kolla värmeberedaren en gång om året.
både solceller och solfångare är miljövänliga och tillverkade i återvinningsbara material. de släpper inte ut några farliga gaser och stör inte djur- eller växtlivet.
det är vanligt att man får garanti på 10-15 år, det finns fortfarande solfångare som fortfarande fungerar sen 1970-talet, så man behöver inte byta ofta. det är ganska dyrt att
fixa anläggningen. men när den väl är på plats och betalad så sparar man en hel del pengar i längden och man behöver inte oroa sig för att el-priserna ska höjas.
man kan dock inte förlita sig helt och hållet på solens energi, solen skiner ju som sagt inte året om. det kan därför vara bra att ha ett andra alternativ (tex en pelletpanna)
om man ska använda solceller och solfångare till sitt permanenta hushåll. man kan ju inte sätta på solvärmesystemet om det inte finns tillräckligt med solinstrålning eller lagrad
värme i systemet, ackumulatortanken eller varmvattenberedaren.
Kina står för 75% av världsmarknaden av solfångare. europa ligger också bra till, främst tyskland följt av sypern, grekland och österrike. de övriga länderna är lite efter men det
utvecklas hela tiden, så de är förhoppningsvis ikapp snart.
i länder där solen lyser mycket året om är solceller ett jättebra alternativ, speciellt om det är dyrt med el och de inte är beroende av det dygnet runt.
som Asha som bor i Indien, långt ut på landet är en av dem som har stor nytta av solceller. hon har en lampa med solceller och med hjälp av den lär hon sig läsa och skriva med.

det bästa med solenergi är att det är helt miljövänligt. den släpper inte ut en massa onödiga gifter, ger inget avfall, ger ingen extra värme till atmosfären och förbrukar inte några
resurser från jorden.

En obekväm sanning, Al Gore.

Filmen inleds med att Al pratar om naturen medan fina bilder visas. I bakgrunden spelas lugn musik och man får ett seriöst intryck av filmen ganska direkt. Det visas också bilder från hans idigare föreläsningar, eller som han kallar det, ”bildspel”. Filmen sätter igång mer på allvar när bilder på naturkatastrofer har varit och han börjar prata om när Apollo 8 bröt kontakten med jorden och tog den första bilden på jorden, från rymden.
Filmen handlar helt klart om en sak, klimatet och hur vi ställer oss till varningar och frågor om miljön. Med hjälp av diagram, filmklipp, bilder, resultat och statistik så försöker han på ett så tydligt sätt som möjligt förklara hur vi förstör våran jord. Jag tycker att han lägger upp det bra, att han blandar så många olika metoder. Om han bara hade stått och pratat om det utan bilder eller filmer så skulle man somna efter 30 sekunder nästan. Och samtidigt tror jag inte att man skulle ta det lika seriöst om det hela var en tecknad film. Han gör det intressant, man vill se och veta mera. Han nämner väldigt ofta saker som naturkatastrofer, glaciärer och temperaturer. Och jag tvivlar inte på att det är sant, för vem har inte sett Katrina eller de smältande glaciärerna? Det finns ju dokumenterat i media och bilder. Men han förstorar allting så mycket mer och försöker förklara varför allting blir som det blir, och det är vi människor som gör det. Jag tror inte att allting är vårat fel. För som han nämner i filmen så finns det ”skeptiker” som säger att det är normalt med temperaturförändringar för det har hänt förut. Då svarar han med att visa ett diagram tex som visar hur mycket högre upp vi är nu än förra istiden. Han nämner ingenting om att den förra istiden fanns inga bilar, inte så mycket folk som idag, inte lika mycket teknik som idag. Och allt det spelar in, och ärligt talat så tror jag att jorden klarar pressen. Fast det är ju alltid bra att vara snäll mot jorden, men man kanske inte behöver vara extrem! Jag tycker inte riktigt att det finns någon speciell grej i filmen som jag ser som en ”höjdpunkt” utan det blir mer filmen i helhet som blir höjdpunkten för mig. Den var intressant rakt igenom, om man satte sig i lugn och ro och tittade på den hade man ingen anledning att pausa eller göra någonting annat. Det flöt på och helt plötsligt var filmen slut, men man hade en himla massa nya kunskaper och tankar om miljön. För om han fångar mig som 15-åring till att tycka att en film om klimatet och miljön är intressant så borde han inte ha några större problem med att fånga vuxna till samma sak. Sen om de tror på det eller inte är ju en annan sak. Det är inte bara fakta på fakta hela tiden i filmen, man lär också känna honom lite bättre och mer personligt. Man får veta mer om hans familj, om hans bakgrund som vice president i USA om hans barndom osv. Då kändes det mer äkta, det är små saker som gör stor skillnad. Om han hade tagit bort de klippen om hans mer privata sida så hade man undrat varför han gör en sån här film. Men nu slipper man undra, för man får ändå en del förklaringar till vad som ligger bakom. Fast det är klart att man undrar om det ligger bakom vissa saker ändå, men bara med hjälp av de här klippen så får, i alla fall jag, ett större förtroende för honom som person. Sen får man inte glömma att han har varit politiker, men han kan ju välja vad han vill att ha med i filmen. Och det är klart att han bara väljer det som är bra, inte om han gjort någonting fel eller ljugit för då skulle ingen tro på honom om han visade det varje gång han skulle göra bildspelet. Det innehållet som visades i filmen visste jag redan en del om, men det roliga var att han förklarade allting på ett tydligt och bra sätt. Det är klart att jag har hört om växthusgaser i media och att det inte är bra, men jag har inte vetat vad det är eller hur det blir som det blir. Det fick jag reda på genom 5 minuter av att kolla på filmen. Filmen avslutas med några gripande ord om att vi har allting som vi behöver för att förändra, men vi har inte orken. Vi kan om vi vill, men ingen tar det största stora steget! Sen visar han en bil på hur stor jorden är sen när ett rymdskepp åkt några mil från jorden ser man hur liten den är i rymden, då inser man verkligen att våran jord är som en liten by eller som ett samhälle i rymden. Vi är så små, och om vi vill leva ett bra liv, och lämna efter oss en bra värld att leva i till våra barn och barnbarn så måste vi ta tag i det själva. Det finns ingen annan som kan göra det, rymden skulle inte direkt sakna oss om vi försvann. Det finns så mycket bättre saker att tänka på än krig och pengar. Mellan eftertexterna i slutet av filmen står det tips man kan göra för att bromsa jordens undergång. Det som står i slutet får en verkligen att fundera över allting som han har sagt under filmen, så man stänger av och tänker efter en stund innan man gör någonting annat. Man har den tankar från filmen i huvudet och tänker på hur trovärdigt det är och hur man kan göra det bättre.

Som jag sa tidigare så tycker jag verkligen att Al Gore har lyckats. Hans mål är att så många som möjligt ska få den här informationen och eftersom att han gör det på ett bra sätt så det passar både vuxna, barn och ungdomar så kommer många att se den. När den dessutom är så bra gjord så kommer folk tipsa vidare om den och då kommer ännu flera att se den. Han har jobbat väldigt hårt med filmen och han jobbar fortfarande med den. Men jag tycker att det är skrämmande om allt det han säger är sant. Om det går så fort och om det är så illa då kommer mina barnbarn eller barnbarnsbarn att leva på en istid, den värsta av dem alla dessutom. Men det kan ju också vara en bluff, vi kanske ser tillbaka på alla forskningar om 100 år och skrattar för att vi hade så fel. Det kan vara en sån liten grej som gör att exakt allting blir fel. Man vet ju aldrig, men jag tycker att det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Och det är ju inte mycket man behöver göra för att bli en miljövänligare människa. Man kan tex sluta åka bil och ta bussen eller tåget, och om man tycker det är jobbigt så kan man ta cykeln. Då får man dessutom en hel del frisk luft (om bilarna slutar förorena luften med avgaser) och motion samtidigt. Och fetma är ju ett stort problem idag, och det är för att vi har blivit för bekväma och lata av oss. Jag har fortfarande inte fattat grejen med att ha en robot som går ut med ens hund..? Man missar motion, luft och en trevlig stund med sin hund och är säkerligen hemma glor på tv och äter chips samtidigt som roboten får energi från någonstans och sen när den går sönder plockar man ju inte isär bit för bit och återvinner, utan man dumpar den någonstans. Ingen tjänar på lata uppfinningar! Ta vara på jorden, även om det är en bluff så tjänar vi på att bli lite grönare. Och inte grönare som grinchen eller hulken för de är elaka och använder våld vilket inte heller är bra. Utan bli mer miljövänliga, små saker gör skillnad. Börja sopsortera, ta en promenad, informera folk om det du vet eller köp närodlat. Som McDonald's säger, ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.”

Vindkraft

Vindkraft har används av människor i flera hundra år. Då använde man inte vinden till samma sak som idag. Då var det mer för att segla, pumpa upp vatten eller till att mala säd. Idag behöver vi det till i stort sett allting. Lampor, spisar, radioapparater, hissar, batterier och tåg behöver allt elektricitet för att fungera. Vi är så beroende av elen och jag tror inte att det är så många som bryr sig vart elen kommer ifrån, så länge deras teve fungerar och de kan få varm mat på bordet. Och det är inte bra för naturen, men det finns alternativ som kan hjälpa oss att sluta förstöra miljön så mycket som vi faktiskt gör i dagens samhälle. Man kan ta hjälp av naturens krafter. Vindkraft är utmärkta exempel på det. Visst finns det för- och nackdelar med allting, men om man återanvänder energin som vi har runt omkring oss så påverkar det inte naturen negativt lika mycket som om man gör energi i tex ett kärnkraftverk. Ett vindkraftverk släpper inte ut några farliga gaser och den stör inte djur- eller växtlivet i sin omgivning.

Ett vindkraftverk fungerar så att det fångar upp rörelseenergin i vinden. Den rörelseenergin överförs från luften till vindkraftverkets propeller som då börjar snurra. Propellern får igång en turbin som är kopplad till en generator. När turbinen snurrar ger den generatorn elektricitet till vårt elnät.

Solen värmer upp luften i atmosfären och när luften blir varm stiger den. Utrymmet under fylls igen med kall luft. Temperaturskillnaderna skapar tryckskillnader som gör att

luftmassor rör på sig och så blir det rörelseenergi av vinden och då kan de snappas upp av vindkraftverk.

Ett vindkraftverk kan inte lagra energi, därför är de placerade på ställen där de blåser mycket dygnet runt. Det är vanligt med vindkraftverk ute på havet, för vinden bromsas mindre ute till havs än på land. Man måste dock placera dem någon kilometer ut från land för att utnyttja havsvinden. De kan heller inte vara placerade för nära varandra, varken i vattnet eller på land. Vinden bromsas ner av den stora propellern och behöver en viss strecka för att få upp samma fart som den hade innan. Och ju högre fart, desto mer energi.

Jamaica

När man hör Jamaica tänker de flesta på ett paradis fullt med harmoni, reggae, klarblått vatten och långa vita stränder. Men det är mycket mer än så. Jag lovar att du har lärt dig minst en ny sak om Jamaica efter att ha läst det här.

Jamaica har en yta på 1000 km2 och är därmed Karibiens största engelskspråkiga ö med 2 758 124 invånare. 25-30% av landets befolkning bor i huvudstaden Kingston, som ligger längst den södra kusten. Kingston är landet största stad. Alla talar engelska på Jamaica, de talar med en otydlig dialekt och det kan vara svårt att förstå vad de säger, de har mycket egna ord och slang.

Under 1500 talet fram till 1720 hade piraterna sitt fäste på ön, främst fristaden Port Royal, där filmen ”Pirates of Caribbean” med bla Johnny Depp, Orlando Bloom och Kiera Knightley har spelats in. Landet kallades då ”Santiago” och var en spans koloni fram till år 1655 då britterna tog över och kallades ”Brittiska kronokolonon Jamaica”. Landet blev självständigt 1962, men tillhör ändå England och har Elizabeth II som drottning. De flesta i landet har afrikanskt ursprung, och många är ättlingar till de slavar som fraktades till ön för att jobba på de stora sockerrörsplantagerna. Men det finns också mycket folk från bl.a. Indien, Kina och irland.

På Jamaica finns en väldigtovanlig religion som kallas rastafari. Haile Selassie är som en förebild för alla rastafari. Han var kejsare i Etiopien och landets flagga har färgerna grönt, gult och rött vilket rastafari har också. Rastafari tror inte att guden (jah) finns i himlen utan här på jorden, en liten del av Jah finns i varje människa (afrikaner). Och varje rastafaris mål är att hitta jah inom sig.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rastafari

http://sv.wikipedia.org/wiki/Haile_Selassie#Rastafari

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jah

väljett engelspråkstalande land.

* hur ser det ut? rita en karta
* folkmängd?
* historia?
* sevärdigheter
* religion
* konflikter
* kultur
* vem styr landet?
* största stad?
* dialekt