svenska, filmanalys.
En obekväm sanning, Al Gore.
Filmen inleds med att Al pratar om naturen medan fina bilder visas. I bakgrunden spelas lugn musik och man får ett seriöst intryck av filmen ganska direkt. Det visas också bilder från hans idigare föreläsningar, eller som han kallar det, ”bildspel”. Filmen sätter igång mer på allvar när bilder på naturkatastrofer har varit och han börjar prata om när Apollo 8 bröt kontakten med jorden och tog den första bilden på jorden, från rymden.
Filmen handlar helt klart om en sak, klimatet och hur vi ställer oss till varningar och frågor om miljön. Med hjälp av diagram, filmklipp, bilder, resultat och statistik så försöker han på ett så tydligt sätt som möjligt förklara hur vi förstör våran jord. Jag tycker att han lägger upp det bra, att han blandar så många olika metoder. Om han bara hade stått och pratat om det utan bilder eller filmer så skulle man somna efter 30 sekunder nästan. Och samtidigt tror jag inte att man skulle ta det lika seriöst om det hela var en tecknad film. Han gör det intressant, man vill se och veta mera. Han nämner väldigt ofta saker som naturkatastrofer, glaciärer och temperaturer. Och jag tvivlar inte på att det är sant, för vem har inte sett Katrina eller de smältande glaciärerna? Det finns ju dokumenterat i media och bilder. Men han förstorar allting så mycket mer och försöker förklara varför allting blir som det blir, och det är vi människor som gör det. Jag tror inte att allting är vårat fel. För som han nämner i filmen så finns det ”skeptiker” som säger att det är normalt med temperaturförändringar för det har hänt förut. Då svarar han med att visa ett diagram tex som visar hur mycket högre upp vi är nu än förra istiden. Han nämner ingenting om att den förra istiden fanns inga bilar, inte så mycket folk som idag, inte lika mycket teknik som idag. Och allt det spelar in, och ärligt talat så tror jag att jorden klarar pressen. Fast det är ju alltid bra att vara snäll mot jorden, men man kanske inte behöver vara extrem! Jag tycker inte riktigt att det finns någon speciell grej i filmen som jag ser som en ”höjdpunkt” utan det blir mer filmen i helhet som blir höjdpunkten för mig. Den var intressant rakt igenom, om man satte sig i lugn och ro och tittade på den hade man ingen anledning att pausa eller göra någonting annat. Det flöt på och helt plötsligt var filmen slut, men man hade en himla massa nya kunskaper och tankar om miljön. För om han fångar mig som 15-åring till att tycka att en film om klimatet och miljön är intressant så borde han inte ha några större problem med att fånga vuxna till samma sak. Sen om de tror på det eller inte är ju en annan sak. Det är inte bara fakta på fakta hela tiden i filmen, man lär också känna honom lite bättre och mer personligt. Man får veta mer om hans familj, om hans bakgrund som vice president i USA om hans barndom osv. Då kändes det mer äkta, det är små saker som gör stor skillnad. Om han hade tagit bort de klippen om hans mer privata sida så hade man undrat varför han gör en sån här film. Men nu slipper man undra, för man får ändå en del förklaringar till vad som ligger bakom. Fast det är klart att man undrar om det ligger bakom vissa saker ändå, men bara med hjälp av de här klippen så får, i alla fall jag, ett större förtroende för honom som person. Sen får man inte glömma att han har varit politiker, men han kan ju välja vad han vill att ha med i filmen. Och det är klart att han bara väljer det som är bra, inte om han gjort någonting fel eller ljugit för då skulle ingen tro på honom om han visade det varje gång han skulle göra bildspelet. Det innehållet som visades i filmen visste jag redan en del om, men det roliga var att han förklarade allting på ett tydligt och bra sätt. Det är klart att jag har hört om växthusgaser i media och att det inte är bra, men jag har inte vetat vad det är eller hur det blir som det blir. Det fick jag reda på genom 5 minuter av att kolla på filmen. Filmen avslutas med några gripande ord om att vi har allting som vi behöver för att förändra, men vi har inte orken. Vi kan om vi vill, men ingen tar det största stora steget! Sen visar han en bil på hur stor jorden är sen när ett rymdskepp åkt några mil från jorden ser man hur liten den är i rymden, då inser man verkligen att våran jord är som en liten by eller som ett samhälle i rymden. Vi är så små, och om vi vill leva ett bra liv, och lämna efter oss en bra värld att leva i till våra barn och barnbarn så måste vi ta tag i det själva. Det finns ingen annan som kan göra det, rymden skulle inte direkt sakna oss om vi försvann. Det finns så mycket bättre saker att tänka på än krig och pengar. Mellan eftertexterna i slutet av filmen står det tips man kan göra för att bromsa jordens undergång. Det som står i slutet får en verkligen att fundera över allting som han har sagt under filmen, så man stänger av och tänker efter en stund innan man gör någonting annat. Man har den tankar från filmen i huvudet och tänker på hur trovärdigt det är och hur man kan göra det bättre.
Som jag sa tidigare så tycker jag verkligen att Al Gore har lyckats. Hans mål är att så många som möjligt ska få den här informationen och eftersom att han gör det på ett bra sätt så det passar både vuxna, barn och ungdomar så kommer många att se den. När den dessutom är så bra gjord så kommer folk tipsa vidare om den och då kommer ännu flera att se den. Han har jobbat väldigt hårt med filmen och han jobbar fortfarande med den. Men jag tycker att det är skrämmande om allt det han säger är sant. Om det går så fort och om det är så illa då kommer mina barnbarn eller barnbarnsbarn att leva på en istid, den värsta av dem alla dessutom. Men det kan ju också vara en bluff, vi kanske ser tillbaka på alla forskningar om 100 år och skrattar för att vi hade så fel. Det kan vara en sån liten grej som gör att exakt allting blir fel. Man vet ju aldrig, men jag tycker att det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Och det är ju inte mycket man behöver göra för att bli en miljövänligare människa. Man kan tex sluta åka bil och ta bussen eller tåget, och om man tycker det är jobbigt så kan man ta cykeln. Då får man dessutom en hel del frisk luft (om bilarna slutar förorena luften med avgaser) och motion samtidigt. Och fetma är ju ett stort problem idag, och det är för att vi har blivit för bekväma och lata av oss. Jag har fortfarande inte fattat grejen med att ha en robot som går ut med ens hund..? Man missar motion, luft och en trevlig stund med sin hund och är säkerligen hemma glor på tv och äter chips samtidigt som roboten får energi från någonstans och sen när den går sönder plockar man ju inte isär bit för bit och återvinner, utan man dumpar den någonstans. Ingen tjänar på lata uppfinningar! Ta vara på jorden, även om det är en bluff så tjänar vi på att bli lite grönare. Och inte grönare som grinchen eller hulken för de är elaka och använder våld vilket inte heller är bra. Utan bli mer miljövänliga, små saker gör skillnad. Börja sopsortera, ta en promenad, informera folk om det du vet eller köp närodlat. Som McDonald's säger, ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.”
